I och med att denna video är uppe på internet är min portfolio så redo som den kan bli just nu. I och med att du läser den här texten har jag precis skickat in min ansökan till praktikplatsen i mina drömmar. Ni kan ju gissa hur mycket jag skakar i detta ögonblick.

 

I Lördags kände Magda och jag att det var dags för en paus i praktikpaniken. Fast det betyder inte att man behöver sluta producera för det, så jag tog med mig kamera och tomtebloss. Allt som allt blev det en riktigt lyckad kväll. 

 

Jag vet inte riktigt vad det är jag vill skriva nu. Jag vet inte ens om det kommer bli något av detta. Så känns det ofta nu - osäkerheten om huruvida saker ens blir av. Jag har så många ambitioner och planer som jag vill fullborda men allt bara krockar in i varanda och slutar i att jag stirrar in i väggen och skakar av stress. Jag såg en film en gång (Law Abiding Citizen), där en kille skulle hämnas på en mördare och tortera ihjäl honom (ja ja Mamma, det var en hemsk film, oroa dig inte, jag tänker inte se den igen eller få konstiga idéer av den), och för att mördaren inte skulle svimma av smärtan ger killen honom en adrenalinspruta. Ungefär så kändes det under cellgifterna, och lite så känns det även nu. Jag är 100% medveten om vad som pågår, jag kan inte slappna av, men jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till.

 

Jag vill ha ett skinande rent hem. Jag vill få A på alla uppgifter i skolan. Jag vill bli bättre på att rita. Jag vill göra perfekta filmer och designa arbetsprover till min portfolio. Jag måste få min drömpraktikplats. Jag vill vara med på ett helt danspass utan att vila. Jag vill ha den perfekta kroppen och det perfekta håret. Jag vill ge bort de mest uppskattade julklapparna, presenter med trollbindande detaljer. Jag vill vara spännande och rolig och ha något intressant att berätta för folk. Jag vill prestera så att folk inte kan låta bli att kasta komplimanger på mig. Där ligger min ribba. Annars har jag inte gjort någonting sensationellt, och vad är det för mening med att göra någonting annars? Vad är det för mening med att få ett B på en tenta? Ett C i en kurs? Koreografier, designer och filmer som ser exakt likadana ut som allt annat jag gjort sedan fem år tillbaka? Vad är det för mening med att ge mindre än 280% på saker man vill åstakomma?

 

Allt handlar ju om att prioritera. Det har jag vetat om hela tiden, men när man måste prioritera allt på samma gång då? Okej, utseendet kan jag väl släppa på. Jag behöver inte vara lika perfekt där som jag måste på allt annat. Det är bara ett stort plus som faktiskt är viktigare än vad man skulle kunna tro. Men nu ska jag snart söka praktik. Det är så viktigtviktigtviktigt. Dit faller då filmerna och arbetsproverna. Även min personlighet. Jag har inte råd att vara blyg och självföraktande nu. Men samtidigt så kommer både revyn och hösterminens kurser före praktiken, rent kronologiskt. Julen också. Och jag klarar inte av att bo i ett bombnedslag. 

 

Nu har cirkeln slutits igen. Jag sitter här och känner hur energin nästan förlamar mig. Paniken kryper sig på. Och allt jag gör är att stirra in i datorskärmen. In i väggen. In i tomheten. Jag tänker avsluta detta inlägg med en  passande låt för att försöka motivera mig till att ta tag i det allra viktigaste; Go do!

 

 

 

 

Nu när vi snart ska ut och söka praktik så är det dags att se till att man har en ordentlig portfolio, så därför tog jag ikväll tillfället i akt att göra diverse grejer i illustrator. Jag började med att designa ett eget omslag till TFIOS, men sedan övergick det i julkort. Tomten bland granarna är mitt gamla lucardsmotiv (som sålde som smör! Jag har bara en enda kvar och det är tack vare att mormor köpte en som hon sedan gav mig tillsammans med min julkapp.) som jag har gjort lite småändringar på och snyggat till. 

Hej! Minns ni mig? Minns jag er? Vem vet? Det var så länge sedan sist. Just nu består mitt liv näst intill enbart av skola. Just nu håller vi på med förpackningsdesigns-kursen och eftersom det är superdeadline på onsdag är det fullt ös (medvetslös) just nu. Jag hinner knappt diska. 

 

När den karusellen är färdig ska jag börja söka praktikplats inför våren. Jag vet exakt vad jag vill och vart jag vill vara. Det gäller bara att jag får den platsen. Jag ska (vid tillfälle) göra lite mer filmer, illustrationer, trycksaker och allt som heter grafisk design för att utöka min portfolio med, och framförallt skriva ett jädrans bra ansökningsbrev. Snälla snälla snälla snälla, låt mig för en gångs skull få som jag vill!