Minisemester i Göteborg
Får jag lov att presentera Sandra och Iris. Två av mina viktigaste vänner. Sandra bor i Göteborg och Iris på Island, och i tisdags träffade jag dem i verkligheten för första gången. Efter fem år av snack på nätet kan jag konstatera att nej - ingen av dem var 65-åriga våldtäcktsmän som försökte droga ner mig.
Jag har lärt mig några saker om Göteborg också nu efter att ha varit där för första gången;
1 - Det finns ett café som heter Espresso house. Finns HUR MÅNGA SOM HELST och ÖVERALLT. Extremt stor efterfrågan på det tydligen.
2 - Den här fördomen om att Göteborgare och deras humor stämmer verkligen. Företag har roliga namn, och nästan alla är trevliga och asgarvar så fort de får chansen.
3 - Det finns en affär vid namn Dansbutiken som jag lätt kommer besöka fler gånger. Den här gången köpte jag en ny body, ett par rosa teknikskor och en tröja som är så fin och mysig så jag tror jag måste ändra relationsstatus på facebook. Först var jag ett par med pilatesbollen, sen med Jonas, och risken är nu att jag måste göra slut med honom bara för att få mer tid över till den här fantastiska tröjan. Jag älskar den.
4 - Det är DÖDSBILLIGT att gå på museum! En del av dem i alla fall. Jag och mamma gick på Röhsska och det var gratis för mig, och mamma fick betala 40 kr för en biljett som gällde året ut och på några andra muséum också.
Jag var med på midsommarn ändå
Jag fick min näst sista behandling i torsdags och mådde ganska aspyton efter det och trodde att jag skulle ligga och totaldö hela fredagen - men skam den som ger sig! Jag stoppade i mig lite för ändamålet avsedda piller och tog på mig min lila peruk (för omväxlings skull) och for ut till stugan för att fira midsommar med la familia. Lagom till efterrätten kom Jonas och körde över mig och Astrid till Ållerviken där vi hängde lite bland myggen, letade borttappade plånböcker, åt jordgubbar med nutella, och spelade spel.
Jag måste börja någonstans.
Jag ska skriva ett manus som senare ska bli en voiceover till min och Nennes dokumentär. Om mitt liv, om mina tankar. Rätt mycket av materialet kommer nog vara snarlikt det som jag skrivit här på bloggen, fast i omformulerat format. Typ som det blir i huvudet när man tänker, fast nerskrivet och uppläst. Någonting som jag nästan alltid tyckt varit ganska enkelt och spännande att göra, men oj vad svårt det är. Vart ska man börja? Hur ska man börja?
Senaste tiden i mobilbilder i blandad kvalitet
En pianist, 11 små ballerinor och Jean Ce. Om man hade några frågor under Ömheten-inspelningen skulle man ta dem med honom, på franska eller knagglig engelska.
Nenne med en skitlång simlina som vi fraktade i en soptunna i en lastbil från Njurunda till Matfors. ASSÅ.
När jag kokade kaffe för fulla muggar blev jag bästis med de snälla damerna som arbetade på Njurunda simhall och blev bjuden på en sjukt god slush!
På filmlägret i Ålsta tog jag inte så många bilder. Därför ger jag er Lotta i motljus.
Olof fyllde 50! Hemlis angående bilden - han har redan blåst ut ljusen en gång, men han var inte nöjd med bilderna utan tände och blåste ut dem igen för att få bättre blider. Eller kanske för att få en extra önskning.
Jag och Astrid skulle åka till birsta. Det tog oss över en timme, bussen var 20 minuter sen och överfull. Folk satt/stod/hängde överallt!
Tänkte också bara nämna att jag är riktigt nöjd med hur jag sorterade mina flaskor i duschen idag. Arbetsskadad Hej Hej Arbetsskadad!
I'll face it with a grin, I'm never giving in
Den här bilden fotades 1/7/2011. MITT EGNA HÅÅÅR ASSDFGHJKLKJHGDD </3
Man skulle nästan kunna tro att jag bara har hittat på allt det här med att jag är sjuk för att få en massa bekräftelse-kommentarer. Ni skriver så himla fina grejer till mig, och det är en magisk känsla att veta att ni finns där för mig och bryr er. Om ni någon gång råkar ut för någonting (let's hope att ni inte gör det, men ni kanske behöver flytthjälp eller en zumbakompis eller nåt) så kommer jag finnas där för er också, förutsatt att jag kan. Men det ska jag nog kunna. Jag kan allt. Denna jävla situation ska inte tro att den kan hålla mig nere under någon längre tid, åh nej, max fyra dagar varannan vecka. All annan tid är det jag som bestämmer, jag som gör roliga grejer och far omkring som en himla äventyrsorkan. Idag är det den sista sjukdagen för behandling nummer 6, och imorgon åker jag till ett filmläger för tjejer i en vecka. När jag kommer hem ska jag fira tre födelsedagar, Hannah som blir 20, Astrid som blir 18 och Olof som blir 50. Och jag kommer njuta av varenda ynka sekund. Vad säger du nudå, LYMFKÖRTELSJÄVEL?
Tillfälligt slut på glada miner
Jag undrar vad dom skulle säga på sjukhuset om jag la mig ner på golvet och skrek som en femåring att jag vägrar gå på några fler behandlingar. För de senaste dagarna har jag verkligen kännt så. Jagvillintejagvillintejagvillinte jag har fått tillräckligt mycket, alla säger att jag ser pigg ut så jag lär väl vara frisk? Två doser mer eller mindre borde väl inte spela någon roll?
Igår på sjukhuset brast det. Jag har försökt och lyckats hålla upp en positiv inställning till allt det här rätt så länge men då gick det inte längre. All styrka var som bortblåst och när sjuksystern kom med alla inplastningar och droppåsar och slangar och nålen så kunde jag inte hålla tårarna borta. Allt äcklade mig, omgivningen, luften, den där förbannade droppställningen, smaken i min mun.
Jag la mig på sidan och stoppade in hörlurarna i öronen och försökte somna. Ögonlocken höll jag stängda utan någon som helst ansträngning för att stoppa vattenflödet som ändå lyckades rinna ut över kudden. Vid tvåtiden somnade jag i alla fall, och sov nästan hela behandlingstiden. Sedan sov jag när jag kom hem, fem till halv elva, och sen sov jag igen, tolv till åtta imorse. Idag mår jag ovanligt jävla dåligt för att vara en fredag, men jag följde ändå med mamma på Eriks skolavslutning, och sen även en stund på Sticksjö skola där Jonas jobbar. Där fick jag träffa Camilla, och det kan man väl säga var dagens ljus i mörkret. Nu har jag legat hemma och vilat och varit tvungen att tacka nej till fina Hampus som ville åka och käka glass. En annan gång, kära vän! Jonas och Erika har åkt ut till sin stuga och hoppas på att jag också kommer ut senare om jag mår bättre. Just nu känns det sådär men å andra sidan kan jag ju lika gärna ligga där och må som en torktumlare.
Igår insåg jag även att jag är den enda torsdagspatienten som är där hela dagen. Alla äldre kommer och går och är bara där ett par timmar, men jag ligger där 09-16. Varför, varför. Fyfan vad jag bara önskar att det här vore över snart.
Bokleverans
Jag har varit boklös i någon vecka nu (eller nja, inte riktigt boklös, men hängt mellan två olika cliffhangers som jag vill fortsätta på), så när jag skulle beställa fortsättningen på Cirkeln och den sista Hunger Games-boken frågade jag Jonas om han också ville passa på att köpa lite böcker, varav vi klickade hem Bilbo och fem Game of thrones-böcker. Perfekt till sommaren! Imorgon (eller kanske redan ikväll) ska jag bita tag i Eld och efter det får jag äntligen läsa hur det slutar för Katniss och Peeta.
