~ Barbara Streisand, As if we never said goodbye

( Är jag för excited för detta? Kanske. Men det är bra att vara pepp också! )

Det här går inte för sig. In-te-alls!

Just nu sitter jag och sörplar i mig min fjärde kopp te för idag, samtidigt som jag målar nagellack över en liten dold maska under foten på mina strumpbyxor. Snart ska jag hoppa in i duschen och tvätta håret, få bort sminket från igår, och låta ansiktet vila lite innan det är dags för nytt. Sedan ska jag fylla termosen med ännu en kopp te (och kanske packa ner lite oboypulver som jag kan blanda ner i kaffet som jag ändå kommer bli tvungen att dricka ikväll), föna håret, äta lunch, hoppa i hotpants, t-shirt och mjukisbyxor, åka iväg och handla mat, frukt och energidryck, och efter det är klockan 14:30, och jag, Julia och Wilma möts upp i Skönsberg för att fixa hår, make up, och gå igenom allt in i minsta detalj. Sedan är det genrep. Med publik. Nu ger vi gärnet!

1. They are very weird people.

5. They drink and eat all kinds of weird shit just because they like the packaging.
6. They hate each other.
7. You’ll come out the last out of the movies because you have to see the full list of credits.

-Jonas kan bekräfta detta.
10. They rather study the paisley pattern on your outfit than listen to what you have to say.
15. They idolize people who nobody knows and speak of them as if they were his colleagues.
16. They take pictures almost daily and all are cut in weird shapes. 
17. They ask your opinion about everything but they do whatever they want.

-Han kan även bekräfta detta.
19. They hate Comic Sans with the same passion they love Helvetica.
21. You can not decorate the house without consulting them.

-Jonas köpte en ny TV i veckan och ville möblera om. Hm....
28. They hate Excel.
31. You will spend the day brainstorming.
35. They can’t go to a restaurant without secretly critiquing the menu design.
36. They listen to music you have never heard of.
37. They can´t cook a normal dish, they always have to experiment with new ingredients.
45. They see ordinary objects and laugh.
47. They see CMYK and RGB like Neo sees the Matrix.
50. They are always sleepy because they work 24/7.

Nu kan jag inget annat göra än att hoppas på att jag kanske även får med en Hanklerfish. THAT WOULD BE SO AWESOME.

Läs hela artikeln på Dagbladet!

Så... den här låten och musikvideon är Molto bene!

Jag blev precis väldigt jättetoksugen på att köpa ett hus där Jonas, Jag och Nenne (+ one if you'd like, of course!) kan bo tillsammans, inreda helt amazingly (med en obligatorisk flygplansfondvägg i köket) och ha ett superkreativt kontor för mig och Nenne och en jättestor walk in-closet och en massa andra rum att göra vad vi vill med.

Någonting inom mig säger att den här planen inte kommer gå igenom... Pretty please? Det vore helt fucking underbart.

Men jag gillar sättet de gick ut på (Who am I kidding, jag gillar allt med dom!!!)

Jag tänkte vara värsta coola, snitsiga bloggaren och lägga upp en photo booth-bild på mig med kvällens pluggbok och jätte-tekoppen Fabian, men jag rev omkull min pennburk på köpet. Det fick mig att tappa mitt flow litegrann.

Det är lördagkväll, jag har ganska nyligen kommit hem från årets resa till Falun tur och retur. Jonas är på party men jag sitter med News - The Politics of Illusion och försöker förstå mig på amerikansk nyhetspolitik. Det är extremt svårt att koncentrera sig på den krångliga texten, men jag kom på ett knep. Ett knep som är både bra och hemskt samtidigt - Jag läser texten högt. Usch. Jag hatar mitt engelska uttal. Tur att jag är ensam hemma.

Imorgon slutar musikhjälpen för i år! Noooooooo

Jag är ett ritkigt hardcore musikhjälpenfan och har lyssnat och tittat så mycket jag kunnat varje år. Samtidigt som jag har slagit in julklappar, städat, diskat och pysslat med annat.

Men ni har väl önskat låtar, eller skänkt pengar på nåt annat sätt? Jag smsade in Albin Gromer – Tillsammans och Niki & The Dove – Mother Protect.

*Ursäkta den dödstråkiga rubriken. Jag har suttit i 47 minuter men jag kommer verkligen inte på något klyftigt. Jag är måttligt irriterad på min annars så välfungerande hittepå-förmåga. Jävla skit.

Och genast blev jag påmind om hur mycket jag älskar och saknar att redigera. Ända sedan jag upptäckte windows movie maker och gjorde skitdåliga amv's. Ända sedan jag och Nenne gjorde våran film om lärarna. Ända sedan stegen, fyndet, partytanten, vattenfilmen, klara färdiga gå, camillas personporträtt, gear up remake, panphobia.

Och genast dök den hemska frågan upp i mitt huvud igen; Är det design, dans eller film jag ska hålla på med?

Idag så är det ett år sedan jag och Nenne spelade in vår legendariska lucia-ripoff (som dessutom har försvunnit) av kom ner guvd. Idag är det ett år sedan MP08B hade världens konstigaste och charmigaste luciatåg på norra järnvägsgatan och terroriserade HV-Mode. Idag är det ett år sedan Jonas kom hem till mig, dagen efter att vi råkat umgås med varandra konstant från Fredag eftermiddag till Söndag kväll, utan att ens tänka på det. Idag är det ett år sedan vi gosade och tittade på musikhjälpen. Idag är det ett år sedan det blev vi.

Hejsan hoppsan folket, minns ni när jag ritade en massa streck på ett lilamålat papper?

(inte?) Well, jag har länge velat göra samma sak på canvas, och med lite bättre pennor. And guess what, nu har jag skaffat mig en canvas, och lite bättre pennor. Iiih! Jag kan inte riktigt visa hela tavlan än (den är snart klar till och med, och jag började så sent som ikväll), eftersom det ska bli en julklapp till ...ja, vem? *Mysterious face*

Jag är helt slut. Just nu sitter jag i mjukiskläder och lyssnar på Albin Gromers senaste låtar , dricker cola ur en mugg och passar på att andas. Om ett tag ska jag och Jonas gå till mamma och äta potatisbullar och bacon. Kanske inte den mest glamourösa Lördagskvällen men jag kunde inte vara nöjdare.

Igår var det tenta, följt av tentafest med GDK11. Såklart. Egentligen hade jag inte tid att vara med igår (som vanligt), men jag kände att det var dags att vara med klassen nu för en gångs skull. Det var ett bra beslut, jag hade hemskt roligt trots att jag kom dit lite sent och var tvungen att åka hem lite tidigt. Många härliga skämt föddes igår (Duplex/triplex, Anna Plexi, Snöret och Röret och en massa saker som jag inte kommer ihåg) vi dansade och babblade strunt samtidigt som jag hade smskontakt med Julia, Wilma och Stefan för att planera när och var vi kunde dansa imorn. Klockan ett, på scenen, blev det.

Så. Imorse åkte jag till Skönsberg för att tamejfansätta de koreografier vi inte har färdiga och slipa lite på det vi har. Vi har tre dansnummer som vi har ansvaret för, ett eget nummer och två där vi är bakgrundsdansare.

Vårat eget nummer är nu nästan klart, vi har bara några få luckor som behöver sättas (men de delar som vi kom på idag, åh vad bra det blev! Jag önskar ännu en gång att jag kunde visa för er, men nope! Det är hemlis!) och lite olikheter som vi behöver slipa på.

Öppningen för akt två - där satte vi hela dansen!!! Jag är helt sjukt nöjd och stolt över oss för det, eftersom det är ett nummer som vi har grämat oss lite över för att det är inte riktigt vår stil, det är lite för mycket massdans. Well, fuck that säger jag nu, för även om den är lite fånig så kommer den dansen se riktigt bra ut och så är den hemskt rolig att köra. I klackskor. Och rosa fjärderboar (jepp, det heter så i plural, jag googlade det) med matchande långhandskar till.

Sen har vi dans nummer tre. Det sista som händer innan paus. Den här dansen har vi sett fram emot väldigt länge, för det är väl den låten som passar bäst till de rörelser som våra kroppar känner sig bekväma i. En jättevacker låt (med utbytt text såklart, men den texten är ganska fin den med), en riktig klassiker, och vi ska ha håret utsläppt och vita tyllklänningar.

Grejen med den här dansen är att den är himla... klurig. Svår. Det är lätta rörelser, men vi kommer dansa så ytterst långsamt att vi måste vara perfekt synkade med varandra och varenda muskel i våra kroppar måste vara spända på rätt sätt. Och så gäller det att vi inte ser ut som om vi håller på att skita på oss, eftersom folk kommer ha tid att kolla på våra ansikten.

Allt måste vara perfekt med den dansen. Verkligen ALLT. Imorgon är det träning igen, och vi ska köra den tills vi verkligen vill spy, men den måste sitta.

Okej. Nu vet jag inte riktigt hur jag ska avsluta detta, så jag säger såhär; Nenne - kolla rubriken. Du har väl referensen? Well, gör lite research om du inte hänger med, jag vet att du bör kunna detta. Se det som en ledtråd till vad som komma skall. Fast med utbytt text såklart. Okej. Nu är det slut.

Ni kan få en smiley också.

:)

Jag ska se på Doctor Who

Ute är det storm

Lördag 26 Nov: Diskuterade med Astrid hur sällan jag får migrän numera. Kom ihåg att jag fick ett anfall när vi precis hade börjat med photoshopövningarna, vilket var ungefär en månad sedan. Förutom det mindes jag inte ens när jag hade migrän sist.

Tränade med revyn, i en kokhet salong med starka strålande lampor. Den första snön blev dock min räddning, när jag stod i dörröppninen och lät stormen skölja över mig (det såg ut ungefär som i den där scenen i V för Vendetta)

Heldags-Illustratorföreläsning, värken smyger sig på vid lunchtid, när jag kommer hem är jag helt mosig i hjärnan och har knappt koll på vad jag gör på dansen.

Tisdag: Nästan migrän (introducing ett helt nytt superord; Pågrän = Migrän + På g)

Sprang ner på stan i hagelstorm. Pluggade ett par timmar med klassen på barista, vid lunchtid kunde jag inte ens se vilka som satt bredvid mig. Gick hem och dog i sängen, fick inte så mycket mer pluggande gjort den dagen.

Börjar arbeta på vapenskölden, vid lunchtid ser jag knappt vart jag sätter ritstiftet. Åker till sjukhuset och får ny migränmedicin utskriven. Ett skumt, dyrt piller som är instängd i hela 4 förpackningar så att den inte ska skadas av ljus och fukt. På kvällen blir jag tvugnen att ta ett till piller, när jag inser att jag inte ens kan se mig själv i spegeln på baletten.

En gammal illustration får nytt liv till vapensköldsuppgiften.

Länge leve lektionsklotter!