Never not chasing the million things I want

Hej alla fina! Jag tänkte tipsa om ett bra album som nyligen har släppts på spotify, nämligen Lordes debutalbum Pure Heroine!
Jag slår vad om att du redan har hört hennes jättehit Royals (en perfekt sjunga-i-kör-i-en-bil-låt), men jag vill även tipsa om Tennis Court400 LuxBravado och A World Alone. Jag har hunnit lyssna igenom albumet ett par gånger, och gillade det på en gång. Tennis court tror jag faktiskt är min favorit just nu.
Det var det! Nu ska jag fortsätta med tentaplugget. Ha det gött och så vidare, så hörs vi igen någon gång. 

Spotify radio

Hur många här använder Spotifys radiofunktion? Jag, Jag!! *Räcker upp handen*
Jag har precis börjat använda den, tidigare har jag totalt struntat i vad det är för något och bara lyssnat på min musik, som jag själv har hittat. Men, om man är som jag, och spelar sönder sina favoritlåtar och snabbt kan lessna på dem, så är Spotify radio helt perfekt. Den analyserar en spellista, ett album eller en artist som du väljer, och spelar sedan upp låtar som passar ihop med karaktärsdragen på vad du gillar. Jag har fått en massa nya favoritlåtar som jag aldrig någonsin har hört talas om tack vare denna funktion, bland annat dessa fyra:
 
 
 

Okej, jag ger upp, det är inte så hemskt som jag trodde

Jag har ganska länge gått omkring och stört mig på Lana Del Rey, utan någon riktig anledning. Jag tror eventuellt att det kan ha någonting att göra med att jag verkligen tyckte om hennes debutsingel, Video Games, som hon totalt slaktade när hon var gäst på Saturday Night Live och framförde den förjävla dåligt. Efter det har jag helt bojkottat henne, gnällt på hennes sammarbete med H&M och vägrat lyssna när hennes låtar kommit i min väg. Idag tog dock nyfikenheten över, och jag lyssnade igenom hennes album. Jag måste faktiskt säga att även om det är en guilty pleasure eller inte, så är hennes låtar faktiskt väldigt... behagliga. Där, jag sa det - Jag gillar egentligen Lana Del Reys musik! Jag känner mig som om jag har kommit ut ur garderoben....
 
Musiken är fortfarande väldigt gnällig, och inte jag vet inte hur mycket jag kan relatera till hennes texter, men det är väldigt mysig bara-ha-igång-i-bakgrunden-medans-du-pysslar-med-annat-musik.
De låtar som jag har fattat lite extra tycke för är Video GamesBlue JeansRadioCola, och Born To Die (som Patrick Wolf har gjort en cover på, och som jag tro-det-eller-ej tycker är lite bättre än originalet). 
 

Prestera så att folk inte kan låta bli att kasta komplimanger på dig

Jag vet inte riktigt vad det är jag vill skriva nu. Jag vet inte ens om det kommer bli något av detta. Så känns det ofta nu - osäkerheten om huruvida saker ens blir av. Jag har så många ambitioner och planer som jag vill fullborda men allt bara krockar in i varanda och slutar i att jag stirrar in i väggen och skakar av stress. Jag såg en film en gång (Law Abiding Citizen), där en kille skulle hämnas på en mördare och tortera ihjäl honom (ja ja Mamma, det var en hemsk film, oroa dig inte, jag tänker inte se den igen eller få konstiga idéer av den), och för att mördaren inte skulle svimma av smärtan ger killen honom en adrenalinspruta. Ungefär så kändes det under cellgifterna, och lite så känns det även nu. Jag är 100% medveten om vad som pågår, jag kan inte slappna av, men jag har ingen aning om vad jag ska ta mig till.
 
Jag vill ha ett skinande rent hem. Jag vill få A på alla uppgifter i skolan. Jag vill bli bättre på att rita. Jag vill göra perfekta filmer och designa arbetsprover till min portfolio. Jag måste få min drömpraktikplats. Jag vill vara med på ett helt danspass utan att vila. Jag vill ha den perfekta kroppen och det perfekta håret. Jag vill ge bort de mest uppskattade julklapparna, presenter med trollbindande detaljer. Jag vill vara spännande och rolig och ha något intressant att berätta för folk. Jag vill prestera så att folk inte kan låta bli att kasta komplimanger på mig. Där ligger min ribba. Annars har jag inte gjort någonting sensationellt, och vad är det för mening med att göra någonting annars? Vad är det för mening med att få ett B på en tenta? Ett C i en kurs? Koreografier, designer och filmer som ser exakt likadana ut som allt annat jag gjort sedan fem år tillbaka? Vad är det för mening med att ge mindre än 280% på saker man vill åstakomma?
 
Allt handlar ju om att prioritera. Det har jag vetat om hela tiden, men när man måste prioritera allt på samma gång då? Okej, utseendet kan jag väl släppa på. Jag behöver inte vara lika perfekt där som jag måste på allt annat. Det är bara ett stort plus som faktiskt är viktigare än vad man skulle kunna tro. Men nu ska jag snart söka praktik. Det är så viktigtviktigtviktigt. Dit faller då filmerna och arbetsproverna. Även min personlighet. Jag har inte råd att vara blyg och självföraktande nu. Men samtidigt så kommer både revyn och hösterminens kurser före praktiken, rent kronologiskt. Julen också. Och jag klarar inte av att bo i ett bombnedslag. 
 
Nu har cirkeln slutits igen. Jag sitter här och känner hur energin nästan förlamar mig. Paniken kryper sig på. Och allt jag gör är att stirra in i datorskärmen. In i väggen. In i tomheten. Jag tänker avsluta detta inlägg med en  passande låt för att försöka motivera mig till att ta tag i det allra viktigaste; Go do!
 
 
 

Fattar vad man känner fast man talar utan ord

Har ni hört vad Finländarna ska skicka till Eurovision i år? En låt på svenska!!! Och den är JÄTTEMYSIG! Inte för att jag tror att den kommer vinna eller så, men den har gått på repeat hemma hos mig jättelänge i alla fall.

Lisa Kate Miskovsky Bush



Den enda låten jag har tyckt någotsånär bra om i årets melodifestival var gårdagens vinnare; Why start a fire med Lisa Miskovsky! Fin scenografi, duktig sångerska och mysig melodi (jag är en riktig sucker för trum-grejen innan refrängen börjar, duduruttudududu). Låten påminner mig om Running up that hill med Kate Bush, och nu väntar jag tålmodigt på att någon duktig person ska göra en mashup-remix på dessa låtar.


La la la Na na na

Två låtar som är lite mysiga är The Knife – Na na naYACHT – Shangri-La.
Till råga på allt så är jag sugen på att bli rödhårig med raklugg igen, gnaaah men hur ska detta gå. (Märks det att jag spenderat den senaste timmen med att kolla ikapp mig på Livelavalive, Meekakitty och Nanalew?)

I Fink U Freeky



Skummare än såhär blir det nog inte. And I like it a lot!

But you didn't have to cut me off


Så... den här låten och musikvideon är Molto bene!
I guess that I don't need that though, now you're just somebody that I used to know

Niki and the dove





Gnucci Banana



Jag vill bara koreografera något vilt, hysteriskt och konstigt till detta. Who's with me?


Sen älskar jag även den här versionen av Animal. Jag vill också bara vråla ut refrängen.

I CHANGE SHAPES JUST TO HIDE IN THIS PLACE BUT I'M STILL, I'M STILL AN ANIMAL
NOBODY KNOWS IT BUT ME WHEN I SLIP, YEAH I SLIP, I'M STILL AN ANIMAL AAAAAH!!!!!!



It's hard to dance with a devil on your back





And every demon wants his pound of flesh but I like to keep some things to myself
I like to keep my issues strong, It's always darkest before the dawn.


Florence + The Machine – Shake It Out


we came down from the north



The Knife – We Share Our Mothers Health - Trentemoller Remix


Trust all the years you'll wait to find


What?! Har jag inte bloggat om Albin Gromer??!



Det här är då en artist vars musik jag fullkomligen har avgudat sen jag hörde honom för första gången. Det var på en grafisklektion, någon gång innan Jul, som jag lyssnade på P3 och hörde då en snabb liten intervju med honom och därefter - Så många gånger. Sen på P3 Guldgalan gjorde han ett magiskt framförande av Här inne hos mig, och idag, när jag var ute och joggade och precis skulle ge upp och börja gå istället, hörde jag för första gången hans nya låt Tillsammans, och jag blev så jäkla glad och pepp att jag spurtade resten av vägen hem istället!

Sen kan det ju inte vara så svårt att lista ut att jag verkligen älskar den här IKEAreklamen. Han borde göra en längre version av den här låten!

Kärlek vid första öronkastet

Dystopia (The Earth is on Fire) by RADIO YACHT

Jag hittade precis Mitchell Davis's tumblr. Ganska jättevärt.

Boom booom boooum BOOOUM

Yo Folket! Här sitter jag i mitt nyplattade hår och min nyköpta rymdhipstertröja och har det jäkligt chill, kan knappt vänta tills ikväll då jag och Jonas ska gå och se Sucker Punch på bio!!!!! Och sen ska vi äta på donken!!!!!

För övrigt så hörde jag det här imorse när jag stod och väntade på Johanna utanför Dagbladet. UNDERBART. Tänk att varje gång jag hör Erik Hassles liveframträdanden i Morgonradio så blir jag aldeles till mig.


Som att springa på en gammal kompis igen

Those Dancing Days har släppt nytt! Och det är Skitbra! Fuckarias har spelats flitigt på P3 i någon månad nu, och på P3 Guld körde dom sin andra nya låt, Reaching Forward. Ännu bättre. Och remixen!!! Åh, jag har fortfarande inte bestämt mig vilken version jag tycker bäst om än!


Day 20 - This month



Den här månaden inledde jag tillsammans med Johanna och Jonas, som har hängt med rätt mycket de senaste 20 dagarna. Morgornarna (narnanannana...?) har varit kyliga och mörka men ändå väldigt fina med alla ljus ("All of the lights, All of the lights," <-Tvångstanke) som hälsat på mig när jag varit påväg till skolan. X antal random tokiga saker har hänt, till exempel när Kuzmin ringde mig mitt i natten 13/14 Januari och vi gick bort till Skvadern för att bygga en ståtlig och lagom provocerande snöskulptur.

Och självklart borde jag posta en lista (med det åh så kreativa namnet "Mest för att komma ihåg vad låtarna hette") med månadens bästa nyupptäckta låtar.

Det är ett handikapp att livet, hoppet, ivern brinner för starkt

Du har levt länge och många liv
Du imponeras inte av nånting
Men är nyfiken på allt och det är fint
Du är som jag och det är inte bra
Men vi kommer alldeles säkert ha
En rolig resa i rasande takt rakt ner

Markus Krunegård – Lev som en gris dö som en hund



Tidigare inlägg