Jag har ganska länge gått omkring och stört mig på Lana Del Rey, utan någon riktig anledning. Jag tror eventuellt att det kan ha någonting att göra med att jag verkligen tyckte om hennes debutsingel, Video Games, som hon totalt slaktade när hon var gäst på Saturday Night Live och framförde den förjävla dåligt. Efter det har jag helt bojkottat henne, gnällt på hennes sammarbete med H&M och vägrat lyssna när hennes låtar kommit i min väg. Idag tog dock nyfikenheten över, och jag lyssnade igenom hennes album. Jag måste faktiskt säga att även om det är en guilty pleasure eller inte, så är hennes låtar faktiskt väldigt... behagliga. Där, jag sa det - Jag gillar egentligen Lana Del Reys musik! Jag känner mig som om jag har kommit ut ur garderoben....

 

Musiken är fortfarande väldigt gnällig, och inte jag vet inte hur mycket jag kan relatera till hennes texter, men det är väldigt mysig bara-ha-igång-i-bakgrunden-medans-du-pysslar-med-annat-musik.

De låtar som jag har fattat lite extra tycke för är Video Games, Blue Jeans, Radio, Cola, och Born To Die (som Patrick Wolf har gjort en cover på, och som jag tro-det-eller-ej tycker är lite bättre än originalet).