Jag var ute och blötte ner mina converse i de djupaste bosvedjeskogarna ikväll. Det var längesen sist. Och det märktes, för allt var annorlunda. Det var jättevackert. Solen sken mellan träden och överallt var det fullt med vitsippor. Jag lyckades få syn på ett rådjur på en äng (jag trodde varken att det fanns rådjur eller ängar i bosvedjan...). Strax därefter hittade jag någon sorts trädunge dit några barn hade släpat diverse prylar (hängmattor, speglar, lampor, en gammal mobiltelefon, en tjock-TV, bland annat). Jag villrade bort mig och gick vilse, men som tur var så hittade till slut Toivo en stig som ledde oss tillbaka till civilisationen. Naturen tyckte om mig, det var verkligen märkbart. Jag var till och med så accepterad av skogen och dess invånare att ett litet knott somnade på min arm.

Det är dock inget av detta som går att bevisa, för jag hade inte kameran med mig. Så vem vet, allt du precis läste kanske bara var hittepå.