Oj. Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva här. Bara andra dagen och på en gång blev det obekvämt. Lite för personligt. Någonting jag inte vill skriva på min blogg.

För det första måste jag ens bestämma mig vad jag ska fokusera på. Love som i vadå? En prince charming? En vän? En hobby? En film?

Äsch, jag bockar av allihopa lite snabbt.

Den första filmen jag älskade var Lejonkungen. Och det har hängt med hela livet. När jag var ungefär två år fick jag en gosedjurs-Simba på flygplatsen när jag skulle åka till Spanien. Han är en av mina käraste ägodelar och otroligt utsliten. De flesta tycker nog att han är det fulaste som existerar. Inte jag. Jag ser inte det.

Den första hobbyn jag älskade var dansen. Mamma satte mig i barnballet som riktigt liten och sedan började jag dansa igen när jag var runt åtta. Men kärleken slog mig inte förens jag var ungefär tretton. 2007 mötte jag världens bästa danspedagog, Camilla, och började gå hennes klass. Det är sedan dess som jag verkligen kan säga att jag har utvecklats och börjat förstå dans.

Den första vännen jag älskade var Isabelle. Vi bodde grannar på Granbacken och var oskiljaktiga i 4 år tills jag flyttade till Stöde. Issa brukar berätta om det hjärtskärande ögonblicket när flyttgubbarna tog bort min lekstuga från gården, då hon insåg att jag verkligen inte skulle bo kvar där länge. Naaw.

Den första prince charming som jag älskade tänker jag inte nämna vid namn. För till skillnad från tidigare nämnda ämnen så älskar jag inte honom längre. Det var lite drama. Vi var ganska bra vänner, nu är vi inte det längre, ibland får jag impulser och vill vara skitelak mot honom, men egentligen funkar det rätt bra. Det kan bli så ibland.