Jag tappar ord
Jag hittade ett utkast här i bloggarkivet. Måste ha skrivit det här nån gång i Maj.
"Är det någon av er som har märkt att jag inte bloggar så ofta numera? Ja. Hannah har märkt det. Och jag också.
Det känns som om jag inte tänker lika mycket nuförtiden. Det behövs liksom inte längre, nu när jag har Jonas. Han tänker smarta tankar som han delar med sig till mig. Jag nickar och lär mig. Behöver inte tänka själv.
Och så har jag nästan ingen ork till någonting, vilket inte alls är bra såhär i slutspurtstider (New word invented!) innan mössor skall påtagas och examen ska ...tagas. Den med. Hahah. Jag skriver som en jäkla kratta, jag säger ju att jag tappar ord! Shit pommes, jag måste bli bättre, minst lika bra som jag var förut. Annars blir inga böcker skrivna. Inga alls.
Och till råga på allt så misslyckas jag verkligen (detta skriver jag med risk att Noisywords förvandlas till Bridget Jones Dagbok) med att gå ner i vikt."
Öhm. Well, som uppdatering på detta kan jag ju säga att det sistnämnda problemet är så gott som löst, men ja, jag är fortfarande jätteirriterad på mig själv för att jag inte skriver längre. Skriver inte långt. Skriver inte intressant. Skriver inte fyndigt. Skriver inte bra. Samtidigt som jag bannar mig själv för att jag är så ofantligt dum som sitter och försöker skriva krönikeliknande blogginlägg när jag borde skriva jobbansökningar eller åtminstånne anteckningar om trafikregler.
Jag var på birsta förra veckan, och köpte en jättefin rosa kalender. Jag vill gärna att den ska komma till bra användning och fyllas med intressanta planer, minnen, små anteckningar och åsikter, viktiga påminnelser och nedräkningar till spännande händelser. Inte bara att det ska stå "Städa. Diska. Jogga. Ät inte godis/chips/donken/nåt onyttigt alls." på varje dagsruta.
Det ultimata vore ju om jag kom in på Miun. Efter första "uttagningen" (?) blev jag reserv nummer 11 på Grafisk design och kommunikation. Jag har tidigast varit mest pepp på designbiten men nu börjar jag nästan tänka att det här med kommunikationen spelar mest roll. Jag måste lära mig kommunicera. Jag måste lära mig tänka. Jag vill ha tillbaka alla mina funderingar, hittepån och ambitioner som mitt huvud förut brukade vara fyllt av. Just nu är det bara fullt med tomt.
"Är det någon av er som har märkt att jag inte bloggar så ofta numera? Ja. Hannah har märkt det. Och jag också.
Det känns som om jag inte tänker lika mycket nuförtiden. Det behövs liksom inte längre, nu när jag har Jonas. Han tänker smarta tankar som han delar med sig till mig. Jag nickar och lär mig. Behöver inte tänka själv.
Och så har jag nästan ingen ork till någonting, vilket inte alls är bra såhär i slutspurtstider (New word invented!) innan mössor skall påtagas och examen ska ...tagas. Den med. Hahah. Jag skriver som en jäkla kratta, jag säger ju att jag tappar ord! Shit pommes, jag måste bli bättre, minst lika bra som jag var förut. Annars blir inga böcker skrivna. Inga alls.
Och till råga på allt så misslyckas jag verkligen (detta skriver jag med risk att Noisywords förvandlas till Bridget Jones Dagbok) med att gå ner i vikt."
Öhm. Well, som uppdatering på detta kan jag ju säga att det sistnämnda problemet är så gott som löst, men ja, jag är fortfarande jätteirriterad på mig själv för att jag inte skriver längre. Skriver inte långt. Skriver inte intressant. Skriver inte fyndigt. Skriver inte bra. Samtidigt som jag bannar mig själv för att jag är så ofantligt dum som sitter och försöker skriva krönikeliknande blogginlägg när jag borde skriva jobbansökningar eller åtminstånne anteckningar om trafikregler.
Jag var på birsta förra veckan, och köpte en jättefin rosa kalender. Jag vill gärna att den ska komma till bra användning och fyllas med intressanta planer, minnen, små anteckningar och åsikter, viktiga påminnelser och nedräkningar till spännande händelser. Inte bara att det ska stå "Städa. Diska. Jogga. Ät inte godis/chips/donken/nåt onyttigt alls." på varje dagsruta.
Det ultimata vore ju om jag kom in på Miun. Efter första "uttagningen" (?) blev jag reserv nummer 11 på Grafisk design och kommunikation. Jag har tidigast varit mest pepp på designbiten men nu börjar jag nästan tänka att det här med kommunikationen spelar mest roll. Jag måste lära mig kommunicera. Jag måste lära mig tänka. Jag vill ha tillbaka alla mina funderingar, hittepån och ambitioner som mitt huvud förut brukade vara fyllt av. Just nu är det bara fullt med tomt.
Kommentarer
Trackback
