Jag såg precis Pink Floyd the wall-filmen
Jag var ganska säker på att den skulle vara lite smått obehaglig. Såhär 95 minuter senare kan man ju gissa vem som kommer drömma mardrömmar inatt. Jag gillade den dock (kanske var det mest för musiken, eller för att den just var så jäkla mysko) och kommer nog se den en gång till bara för lite djupanalys.
Jag slår även vad om hundra spänn att jag kommer vakna mitt i natten med sendrag i min högra vad.
UPDATE: Jag hittade den här hemsidan med en massa intressanta tankar om filmen. bland annat detta citat:
An often overlooked tidbit is the color scheme of the walls in the hallway. The white top half of the wall and the red bottom half mirror the color scheme of the crossed-hammer insignia in Pink's later dictatorial dementia. It's also interesting to note that white is generally the symbolic color of innocence and red the color of blood and sin. Mixing the two together, red and white...sin and innocence...results in the color Pink.
Kommentarer
Postat av: Nenne
sv: åh! I KNOW! && EAT också! (å kanske den tredje - men mest eat!)
Trackback
