Ikväll var jag på ett yogapass på Friskis och svettis med Magdalena. Jag hade egentligen ingen aning om vart jag skulle hoppa av bussen för att komma rätt och inte heller riktigt vart jag skulle ta vägen efter det, men lyckades hitta dit precis i tid. Efter en veckas nollning plus rätt mycket träningsvärk och en något halvutvecklad förkylning kan jag lugnt säga att min kropp är ganska sliten. Det var hur skönt som helst att bara få stretcha, andas tungt och vila under en filt. Om jag blir commit-general nästa år ska jag lätt göra det obligatoriskt för nollorna att ha en avslappningsdag!

Sedan var det bara att promenera hem. På så sätt lyckades jag lokalisera lite mer exakt vart Friskis låg någonstans, och vilken väg jag kan ta dit. I mina hoptejpade kosshörlurar lyssnade jag på verkligheten i P3 och förtrollades över hur vacker den här staden är när det börjar bli mörkt. Många av de nyinflyttade studenterna som jag har träffat och pratat med under nollningen har sagt att de verkligen gillar Sundsvall, att det är en mysig, speciell och vacker stad. Jag har mest rynkat på näsan åt det påståendet, men jag behövde bara bli påmind, för egentligen så älskar jag ju verkligen mitt fina Sundsvall.