Man skulle nästan kunna tro att jag bara har hittat på allt det här med att jag är sjuk för att få en massa bekräftelse-kommentarer. Ni skriver så himla fina grejer till mig, och det är en magisk känsla att veta att ni finns där för mig och bryr er. Om ni någon gång råkar ut för någonting (let's hope att ni inte gör det, men ni kanske behöver flytthjälp eller en zumbakompis eller nåt) så kommer jag finnas där för er också, förutsatt att jag kan. Men det ska jag nog kunna. Jag kan allt. Denna jävla situation ska inte tro att den kan hålla mig nere under någon längre tid, åh nej, max fyra dagar varannan vecka. All annan tid är det jag som bestämmer, jag som gör roliga grejer och far omkring som en himla äventyrsorkan. Idag är det den sista sjukdagen för behandling nummer 6, och imorgon åker jag till ett filmläger för tjejer i en vecka. När jag kommer hem ska jag fira tre födelsedagar, Hannah som blir 20, Astrid som blir 18 och Olof som blir 50. Och jag kommer njuta av varenda ynka sekund. Vad säger du nudå, LYMFKÖRTELSJÄVEL?