Pointe & Tutu
Ibland drabbas jag av en känsla som man skulle kunna beskriva som panikinspiration.
Det fick jag när jag hittade dessa minidokumentärer;
Först tänker jag WOOOOW FANTASTISKT ÅÅH SÅ INSPIRERANDE OCH SÅ BRA ATT JAG HITTADE DESSA VIDEOR!
Sedan börjar jag bryta ner varje bildruta, och då kommer paniken. MEN, VART SKA JAG FÅ TAG PÅ SÅDÄR FINA OMGIVNINGAR? VAD ÄR DET DÄR FÖR GALET BRA BELYSNING?!?! HUR SKA JAG KUNNA FÅ NÅGON ATT BERÄTTA SÅ VÄRDEFULLA OCH INTRESSANTA SAKER? KOLLA IN SYMASKINERNA!!!!!!!! AAAAAAH DETALJER DETALJER DETALJER DETALJER....
Men jag tänkte ändå dela med mig av filmerna då de ändå kan funka som lite reel-iga till min och Nennes dokumentär. (Trots att jag inte har någon aning om hur vi ska kunna få så bra miljöer, ljus, rörelse osv etc mm)
On a slightly more positive note,
Så är denna acapella-cover av Whitney's How will I know helt fantastisk.
Jag läste även precis att de ska göra Cell block tango (!#€%&%€#!!!) i nästa glee-avsnitt. Tror ni jag håller på att SMÄLLA AV KANSKE?
Tyst och tomt i huvudet
Jag har ingen motivation till att städa. Inte heller diska, läsa, övningsköra, plugga, eller göra någonting. Jag tycker till och med nästan att det är lite småjobbigt att gå och dansa. Jag är inte sugen på någonting, och jag har ätit så mycket hallonglass att den inte har någon smak längre. Jag känner mig inte deppig, för jag har ingenting jag kan skylla denna skumma nedstämdhet på. Det är bara tomt i huvudet, och det känns så bökigt. Om jag bara hade någonting specifikt att klaga på hade jag kunnat skriva sida efter sida och bara dränka mig i melankoli för en lagomt lång stund. Jag har inte skrivit i min personliga dagbok på en månad. Jag har inga ord, det är bara tyst i huvudet.
Det enda jag gör är att sitta och klappa mig på huvudet (Jag är inte helflintis än, men väääääldigt kort snaggad). Det är som att vara sin egen katt.
April 24th 2012
Idag fyller min fina lilla mamma år! Jag har varit på Birsta med Hannah och köpt presenter och bakat kladdkakemuffins. Nu väntar jag på att hon ska komma hem från sitt jobb så att jag kan ge henne ovan nämnda saker.
I helgen följde hon med mig och Nenne en snabbis i Stockholm! Vi två hade impulsbokat biljetter till Spamalot eftersom de snart har sin absolut sista föreställning och vi skulle ha ångrat oss för resten av våra liv om vi hade missat det, och kom ut redan efter första akt och gjorde high five efter high five över hur nöjda vi var med att vi hade tagit chansen och åkt. Vi hade även köpt biljetter som kostade 395 kr styck - men på något underligt sätt som ingen av oss riktigt kan förklara så fick vi sitta på betydligt dyrare platser. När vi gick fram till biljettkontrollanten tog hon en titt på våra biljetter och sa; "Hm.... Ja, ni sitter ju på våning två... Vet ni, jag tänker göra som så att jag sätter er på rad sju här, ni går in därborta på höger sida!", och så plockade hon fram två andra biljetter ur fickan. Jag och Nenne som inte alls fattade vad som pågick gjorde som hon sa och när vi väl hittat fram till våra platser började vi jämföra våra biljetter. De kostade över 660 kr - STYCK! "HIGH FIVE!? ELLER? VAD ÄR DET SOM HÄNDER?!?! WOHOOO"
Update: Vad fick hon då i födelsedagspresent?
I det vita paketet fanns spelet Qube - Utan tvekan. Man skall svara på frågor utan att neka, jaka, tveka eller staka sig. Ungefär som på Parlamentet - med andra ord SKITKUL!
I det blåa paketet fanns parfymen Love ETC Sun Kiss från Body Shop, och
I det stora rosa paketet fanns en jättefin kopp från Lagerhaus.
Silent Shout
Häromdagen träffade jag Stefan och Karro från revyn. På sibylla. När jag precis hade fått min peruk. Karro såg ganska förvirrad ut, för hon hade för sig att jag klippt mig nyligen. När min polett trillade ner och jag insåg att de inte visste at jag var sjuk fick jag stå och berätta om hela cancerkarusellen för dem. I sibyllakön. Det var lite awkward. Sist jag träffade dem var dagarna innan jag opererade bort lymfkörteln, så där kan man verkligen snacka om att gå från två olika kapitel i livet, två projekt.
Det syns inte på någon av dessa bilder, men den var där hela tiden. Den var där när Camilla gav oss revyuppdraget, när vi koreograferade, när vi repade, och när vi stod på scen. Den var där i omklädningsrummet och jag visade upp den för Julia och Wilma. Utan den minsta misstanke om att det var något dåligt. Vårat stora fokus låg på vår dans, som vi gjorde till en av mina all time favoritlåtar, The Knife's Silent Shout. Idag hörde jag den igen, och fick en mindre chock när jag lyssnade ordentligt på texten i första versen;
I never knew this could happen to me
I know now fragility
I know there's people who I haven't told
I know of people who are getting old
Hah. Jag är en jävel på det här med självuppfyllande profetior.
Rött och vitt
Det blev ingen behandling idag heller - då jag fortfarande inte hade tillräckligt många vita blodkroppar. Helst ska man ha runt 2.0, i torsdags hade jag så lågt som 0.2 och idag hade jag 0.8. Därför åkte jag och mamma ner till Spaze för att hämta ut min peruk!! Den är så fin; lång, röd, raklugg - allt det där ni vet att jag vill ha mitt hår som men som jag inte har motivationen eller hårkvalitén för! Efter det for vi till phone house för att förnya mitt mobilabbonemang med halebop. BAM! Nu är jag ägaren till en vit iPhone 4S, happy freaking days! Sedan for vi till matfors för att visa peruken för morfar och mormor (hon älskade den! Godkänd Woho!) och hämta en klädstång. Ni förstår, igår hade jag och Jonas ett super-ryck. Jag var på ikea och inhandlade massa grejer, bland annat ett bord, en papperskorg, sängskydd, klädpåsar etc, och han storstädade och gick upp med saker på vinden. Sedan ordnade vi upp i våra garderober, bytte vår "TV-bänk" (som egentligen är en skohylla) till en riktig TV-bänk (och skohyllan fick äntligen bli skohylla!), möblerade om och diskade och hade oss. När jag har städat ordentligt i köket och badrummet ska jag lägga upp massor med bilder, för lägenheten är såååå mysig nu!
Haircut!
Istället för att lägga upp en före-efter bild så klippte jag ihop en liten video istället. (Se den i HD-kvalitet, thank you!) Den är dock väldigt fuskig, vilket man kan se om man kollar ordentligt. Jag har två stora fusk, är det någon som kan hitta dem?
Fucking Disgusting
Idag skulle jag egentligen få min andra cellgiftsbehandling men enligt blodproverna som jag tog igår så har jag för få vita blodkroppar - alltså sämst jävla immunförsvar - alltså skulle jag inte palla mer cellgifter just nu. Därför väntar vi med det tills på Tisdag. DÄREMOT märkte jag idag att mitt hår börjar falla av. Usch. Det började med att jag släppte ut håret och hårtofsen hade tre gånger så mycket hårstrån på sig som den brukar ha i vanliga fall. Sedan kan jag inte röra vid mitt hår utan att jag tappar. Och ni som känner mig vet att om det är något som jag gör on a regular basis så är det att pilla, klia, känna och dra i mitt hår. Typ som när man snurrar en lock runt fingret, det har väl alla gjort någon gång? Skillnaden nu är bara att hela slingan lossnar från huvudet. UCK.
Och aldeles nyss drog jag loss detta monster;
Som tur är ska Johannas frisörskompis Sandra klippa av mig det imorgon, men jag vill ändå av respekt för henne tvätta det innan. Det ser jag fan inte fram emot. Och inte att rensa avloppet efteråt heller.
För övrigt är mitt hår bak i nacken mycket mörkare än vad jag hade den blekaste aning om.
