Day 11 – Your siblings
Jag har inga helsyskon, bara halvsyskon. Min lillebror Erik på mammas sida och min storebror Niklas och min storasyster Linda på pappas sida.
Erik är den som jag har spenderat mest tid med. Han är nördig, smart och otroligt fånig.
Nicke har precis flyttat till Stockholm och jobbar på någon superfancy restaurang där alla kändisar äter.
Linda är en av de bästa människorna jag någonsin har känt. Jag saknar henne.
Day 09 – Your beliefs
Alla som känner mig vet (och tycker) att jag tror alldeles för mycket på skrock. Jag lägger aldrig nycklarna på bordet, jag skulle inte ställa mig på en A-brunn för allt smör i Småland, och så fort jag ger ödet en chans att tvinga mig att äta upp någonting jag har tänkt eller sagt så måste jag ta i trä.
Ödet ja. Det tror jag på. Nånting övernaturligt där ute i vårt universum har koll på mig och en sorts plan för det som ska hända i mitt liv. Jag har en speciell låt som jag vet att när jag hör den, så är det ödet som säger åt mig att jag inte behöver oroa mig. Jag har aldrig berättat för någon vad det är för låt, jag pratar aldrig om den, jag har den inte på min mp3 eller någon spotifylista. Jag lyssnar aldrig på den på youtube. Det är min hemliga låt. Bara ödet kan få mig att höra den.
Jag har två jättebra citat som tilltalar mig angående det här. Det första är från ett How I met your mother-avsnitt och det andra såg jag på en bild på weheartit;
~I think the universe is conspiring against me!
~Trust the universe.
Sen så tror jag för övrigt också att det MÅSTE finnas något positivt med the game. Pluspoäng eller liknande. Aldrig i livet att det bara går att förlora. Allt har en bra och en dålig sida.
Day 07 - Your best friend ...(s)
Jag vill gärna inte peka ut att jag bara har en bästa vän, för jag tycker inte om att värdera människor överhuvudtaget. Så jag tänker dra igenom några av mina bästa vänner.
Astrid Berglund
Min fina kusin. Vi är Bertil. Med henne kan jag verkligen prata om allt. Det jag inte säger till henne säger jag inte till någon. Hon bor i Uppsala och vi träffas minst varje Jul och midsommar, men då och då åker jag ner dit och ibland kommer hon upp till Sundsvall.
Sara Wikström
Va? Vem är det? I mina kretsar är hon mer känd som Nenne. Hon är den enda personen i världen som kan få mig att skratta fastän jag har ont i huvudet, har panik och är spyfärdig.
Vi gick i samma klass på högstadiet och blev vänner på allvar i nian, framförallt när vi producerade vår första film tillsammans. Den är gjord i Windows movie maker och har verkligen ingen handling alls, men vi hade hur kul som helst när vi gjorde den. Samtidigt hann vi även med att åka ner till Stockholm och påbörja och avsluta en ytterst kort Stand Up-karriär, sjunga en låt som heter "Vi ska ligga med varandra" inför alla niorna och lärarna på Haga och fara runt hela stan på våra moppar och skriva/sjunga låtar om grus.
Du är ... GWAAARRGGHHH du är så bra.
Hannah Svensson
Bänki. När jag började hitta min plats i MP08B trodde jag att du skulle vara en sån där bonuskompis som kom med på köpet, men faktum är att trots att jag alltid går dig på nerverna så uppskattar jag mer än verkligen att jag har dig som vän. Man kan alltid prata med dig och du är perfekt när man behöver hjälp med att inte vara så konstig. Min perfekta partytant!
Johanna Nordlander
Chittan! LUUUJOOO. Hahah. Du och jag har delad förstaplats som klassens svarta får. Vi är konstiga. Trots att vi är väldigt lika på många sätt finns det saker med oss som vi verkligen inte alls stämmer överens om, då är vi snarare motsatser. Det är det som jag tycker är så bra med dig, för då kan jag se saker ur ett helt annat perspektiv.
Day 03 – Your parents
Min Pappa heter Rolf och bor i Njurunda. Han är väldigt händig och hjälpsam och trots ett väldigt hårt yttre är han innerst inne en av världens snällaste. Av honom har jag bland annat ärvt utseende, fotointresse, min hyfsat korta stubin och en ohälsosam relation till ketchup.
Min Mamma heter Kerstin och bor i Bydalen. Hon är väldigt virrig och har alltid för mycket att göra. Hon är besatt av allt som är Franskt och kallar sin bil för grodan. Hon är på många sätt inte som en vanlig mamma, dels för att hon älskar swedish house mafia. Av henne har jag bland annat ärvt större delen av min personlighet, impulsiviteten, galenskapen, kärleken till dans och kärleken till solsken.
För övrigt så separerade dom innan jag föddes, så jag har aldrig upplevt hur det är att bo med båda föräldrarna under samma tak och vara kära eller hur det är att se dem bråka och gå igenom skiljsmässa.
Day 02 – Your first love
För det första måste jag ens bestämma mig vad jag ska fokusera på. Love som i vadå? En prince charming? En vän? En hobby? En film?
Äsch, jag bockar av allihopa lite snabbt.
Den första filmen jag älskade var Lejonkungen. Och det har hängt med hela livet. När jag var ungefär två år fick jag en gosedjurs-Simba på flygplatsen när jag skulle åka till Spanien. Han är en av mina käraste ägodelar och otroligt utsliten. De flesta tycker nog att han är det fulaste som existerar. Inte jag. Jag ser inte det.
Den första hobbyn jag älskade var dansen. Mamma satte mig i barnballet som riktigt liten och sedan började jag dansa igen när jag var runt åtta. Men kärleken slog mig inte förens jag var ungefär tretton. 2007 mötte jag världens bästa danspedagog, Camilla, och började gå hennes klass. Det är sedan dess som jag verkligen kan säga att jag har utvecklats och börjat förstå dans.
Den första vännen jag älskade var Isabelle. Vi bodde grannar på Granbacken och var oskiljaktiga i 4 år tills jag flyttade till Stöde. Issa brukar berätta om det hjärtskärande ögonblicket när flyttgubbarna tog bort min lekstuga från gården, då hon insåg att jag verkligen inte skulle bo kvar där länge. Naaw.
Den första prince charming som jag älskade tänker jag inte nämna vid namn. För till skillnad från tidigare nämnda ämnen så älskar jag inte honom längre. Det var lite drama. Vi var ganska bra vänner, nu är vi inte det längre, ibland får jag impulser och vill vara skitelak mot honom, men egentligen funkar det rätt bra. Det kan bli så ibland.
Day 01 – Introduce yourself
Jag har varit myndig i 89 dagar och det är helt sjukt. Idag har jag bott i min egna lägenhet i ett år och det är helt sjukt. Om mindre än 200 dagar kommer jag ta studenten och det är helt sjukt, för jag har nämligen en mentalitet som ett litet barn.
Jag älskar att pyssla och fick nyligen vattenfärger av mamma. Jag älskar färger. Och glitter. Och min stora röda pilatesboll. Och min lilla gröna kramkudde som jag alltid gosar med när jag ska sova i sängen som jag delar med ett får, en räv och en jättegammal och sliten lejonunge.
Jag älskar Harry Potter-fenomenet och en av de största besvikelserna i mitt liv är att jag inte går på Hogwarts. Trots mitt stora intresse för filmskapande så kan jag inte ta in att det inte är på riktigt. Min hjärna är övertygad om att HP-filmerna är framställda via magi.
När jag sitter på bussen eller är ute och går med mina stora skullcandylurar eller bara är hemma och har på musik på högsta volymen fantiserar jag fram musikvideor i huvudet. Jag dansar runt och föreställer mig coola bildvinklar, korta skärpedjup och mixtrade effekter. Jag dansar vidare och sjunger med till låttexterna och en del berör mig djupt medan jag tycker att andra är fåniga.
Jag älskar ord. Mamma pratar alltid om hur bra jag var på att skriva när jag var liten men mina betyg, resten av världens och även mitt egna omdöme håller inte alltid med henne. Jag tror jag tappade det någon gång. Jag vill hitta det igen. Jag vill skriva böcker. Om jag någonsin skriver en bok vill jag designa boken. Och sen vill jag göra om boken till ett manus och göra film utav det. Eller en teveserie. Jag älskar teveserier, för till skillnad från filmer, så tar inte historien bara slut efter konfliktupptrappningen, för allt går vidare precis som i verkliga livet.
Jag ser på livet på många sätt, ibland som en lek, ibland någonting magiskt, ibland en dans, ibland en teveserie, men oftast som någonting helt sjukt. Eller som en bok med några tomma sidor, som jag blev kallad häromdagen. Dessa 405 ord kanske har fyllt i en av sidorna nu.
Till sist måste jag bara nämna att jag har jättelånga ögonfransar.
God Jul part 2
Jag fick tofflor, presentkort på Åhléns, 2000 kr, My Beautiful Dark Twisted Fantasy, en ljuslykta, choklad, en hålslagare och lite andra småprylar.
I need a dollar
Och nu då? Sitter och taggar inför en heldag i Birsta. Ikväll har dom öppet till 22, och jag tänker stanna där tills dess om jag måste. Bara de svåraste Julklapparna kvar att köpa. Sen ska jag leva på vatten och bröd. Eller ja, efter alla Julmiddagar DVS. Dom kommer rätt lägligt. "Däremellan kommer fastan" har aldrig passat bättre.
Ah-ah, i-ah, Toki-toki
Idag var jag fast beslutad över att gå på redovisningen som jag fick nys om när vi var på öppet hus på Mittuniversitetet, alltså några svenska studenter och några japanska studenter som skulle redovisa sin uppgift i förpackningsdesign. Mitt lilla designerhjärta sa åt mig att ”Lollo, du MÅSTE gå. Du bara MÅSTE”. Först hade jag tänkt dra med mig Nenne, men hon hade skola. Då hade jag tänkt dra med mig Åsa, men hon skulle iväg och jobba. Då hade jag tänkt dra med mig Hannah, men hon hade jättemycket att göra inför någons födelsedag ikväll. Då hade jag tänkt dra med mig Johanna, men hon skulle på birsta och köpa möbler.
Jag var nästan på vippen att ge upp då mamma ringde och sa att hon kunde följa med. Så då gick jag mot miun men blev nästan på vippen att ge upp igen då jag inte hade någon aning om vart det var jag skulle. Men då lyckades jag hitta till deras mediahus och efter att ha pratat med någon som pluggade bildjournalistik hittade jag en ….lärare? Professor? Ansvarig vuxen?... som informerade mig om att det var i sal 111 i glashuset bredvid det smutsvita huset (ni vet vilken färg jag egentligen menar, den börjar på B men jag är för lat för att googla stavningen).
När jag väl hittat dit var jag ännu en gång nästan på vippen att ge upp eftersom klockan hade hunnit bli nästan 20 i två (och redovisningen började kvart över ett) men mamma var lika tokig som hon alltid är och sa att äsch, vi smyger in, så kommer vi inte att störa.
Jag kan ju berätta för Nenne, Åsa, Hannah, Johanna och alla andra som inte var där att ni missade nånting. Det var skitintressant, trots japanernas ibland tokiga och helt oförståeliga engrish. Både svenskarna och japanerna hade gjort jätte, jätte, jättecoola förpackningar.
När alla var klara med redovisningarna skulle läraren avsluta lite fint, ge beröm till studenterna och tacka japanerna för att de kommit till Sverige, och sist av allt sa hon att ”Ja, och så vill jag faktiskt nämna en person som sitter där uppe i vänstra hörnet, som jag pratade lite med i pausen. I tisdags hade vi ju öppet hus här på mittuniversitetet och jag passade på att bjuda in folk att komma och vara med som publik på den här redovisningen, och då var det en tjej som blev så intresserad att hon faktiskt kom hit och kollade. En framtida kursdeltagare, kanske? Vad var det du hette igen? Louise? Ja, men jag tycker att vi ger en liten applåd till Louise också!”
Känn på den! Så cool är jag. 100% true story, faktiskt. Jag skämtar inte.
Tokigt.
Motarbete
- Vintern motarbetar mig
- Jag motarbetar vintern tillbaka
- Mitt limstift motarbetar mig genom att vara spårlöst försvunnet
- Erik motarbetar mig genom att äta upp allt som är mitt
- Jag lyckas motarbeta mitt egna lilla statement som jag försökt leva efter sen i våras
- FARS DAG motarbetar mig GENOM ATT INTE LÅTA MIG HITTA IGEN LIMSTIFTET
- Min sax motarbetar mig genom att vara extremt kladdig
- ...(och det är Eriks fel, så där motarbetar han mig igen)
- Tiden motarbetar mig genom att gå aldeles för fort
En Torsdag är en lyckad Torsdag när du...
...lyssnar på P3 och dricker drickyoghurt på väg mot Västermalm
...hinner åka bort till banken och få viktiga ärenden gjorda
...dricker mjölk, äter bullar och lyssnar på soul med Mamma
...dansar
...avslutar dagen med att lyssna på Paramore och vet att det är Fredag imorgon. Och sedan lov.
Till detta borde jag kanske tillägga för de som inte vet att jag har avskytt Torsdagar ända sen jag gick i typ fyran.
Magix Music Maker 16
Det tog mig 100 år att hitta (alla som förväntar sig facktermer kan sluta läsa nu) tangentbordspianot, hur man ploppar dit tonerna själv, effekter att lägga till (...hittils har jag bara hittat tråkiga instrument. Är BOMBSÄKER på att det ska finnas mer konstiga och intressanta saker, t.ex nånting som liknar Garagebands Area run (nu tjatar jag bara om garageband visst, men det är det programmet jag kan och freaking ÄLSKAR så okej??), men man ska kanske ladda ner det? Vart isåfall? Och vad i hela friden söker man på för att hitta det jag menar??!), och hur man loopar nånting har jag inte hittat alls.
Dessutom har programmet krashat typ 5 gånger inom loppet av ungefär 3 timmar. INTE okej.
Om någon som läser detta har erfarenhet det så vore det VERKLIGEN snällt om du kunde ge mig en snabb kurs, typ Magix Music Maker 16 for dummies.
Also: Jag gjorde den här headern igår, borde jag byta till den eller ha kvar den jag har nu?
Jag gillar den på nåt vis, men då måste jag också byta typ alla färger på länkarna och sånt, och jag är ju allergisk mot att ge mig in i htmlträsket.....
Jag har insett att jag inte har någon tidsuppfattning ALLS
Jaja, det här är ingenting i jämförelse med hur min tidsuppfattning över mig själv är. Tydligen så är det 17 år och 11 månader och 4 dagar sedan jag föddes. Och ändå beter sig både jag och min kropp som att vi är ungefär 12. Här är det inget body vs brain, vi är överens på den punkten.
Idag är det kanelbullens dag, för övrigt. Hittils har jag ätit fem! Fem bullar om dagen ger bullar på magen. Tur att jag har tre timmars träning sen.
Edit: Jag fick ett mail av Mamma!
"SNÄLLA LÄR DIG RÄKNA
du är 17 år, 11 månader och 29 dagar min sköna, gud vad du virrar till det..."
Vad skulle jag göra utan min underbara lilla Mamma?
The Queen of I-landsproblem
Just nu är mitt största (nej, vänta, jag har större, men viktigaste) problem att jag inte hittar igen mina balettskor, som jag dessutom måste laga. Och klassen börjar 19:00. Mellan/Avancerad. Jag tvivlar på att det är något jag klarar av. Men eftersom jag var sjuk förra veckan och missade baletten då känner jag att jag måste ta igen mig. För om det är något jag behöver öva på så är det baletten. Mina fina tåspetsskor som jag blev ombedd att inhandla i våras ligger oanvända på bordet, ska jag ta mig till den nivån är det träning som gäller.
Vad har jag mer för i-landsproblem idag? Jo, jag gick in på Ica idag för att köpa Oboypulver. Köpte Bananer, vindruvor, potatissallad, drickyoghurt och panpizza, men ingen oboy. Då köper jag det på matlusth, eftersom bussen kommer nu. På matlusth hade de inte rätt sort. Och UF, så klart. Årets stora I-landsproblem.
Mtt stora problem är att mina problem
Är så pass små att dom knappt räknas som problem
Men dom gör lika ont för det, så sjung med nu!
Okej, de senaste 2 inläggen var aslånga, här får ni ett kort och enkelt!
Är hos pappa och ska ha mys och plugghelg. Har med mig i princip alla böcker som Hedbergska har att erbjuda. Och en från Västermalm.
Håller på att få panik över UF/Projektarbete/Fast-ja-nu-har-du-ju-äntligen-UF-så-nu-måste-du-göra-ett-jävla-bra-företag-Louise-upp-till-bevis-nu. Hetsar upp mig själv så jag nästan måste sitta och andas i en papperspåse, ni vet sådär som dom brukar göra på film ibland? Förstår inte hur det skulle vara lugnande men det var en himla bra liknelse.
Stressiga och virriga dagar är stressiga och virriga
Började dagen med att traska iväg till media och lämnade tillbaka MacBooken som vi lånat i sommar - Den kommer saknas! På första lektionen, Grafisk, kom Åke in och sa att han hade ett filmjobb åt oss som läser rörlig bild - Sundsvall Business Awards - som Jag, Nenne och Joel nappade på. Tänkte inte så mycket mer på det. Lunch, Religion och Svenska.
Sedan gick vi till aulan för att prova och beställa studentmössor!!! Jag hade rätt bråttom eftersom jag var tvungen att hinna hem och hämta träningskläder innan vi skulle åka upp till Södra berget för SBA-jobbet. Men mina kära klasskamrater var förfärligt noggranna när de gällde deras mössor, och var tvungna att smycka ut dem så mycket som möjligt (och se till att mössan blev så dyr som den bara kunde). Efter ungefär 50 minuter blev en dator ledig, jag satte mig och slängde ihop en 695-kronorsmössa på max 4 minuter, tog mitt pick och pack och sprang iväg mot bussen.
Precis innan jag ska kliva av får jag till slut tag på vår "arbetsgivare", som föreslår att vi hämtas fem över halv fem utanför media. Låter bra, tänker jag. Sen lägger jag på, och ser att klockan är 16:27. Inser även till min fasa att Issa har mina nycklar. Ringer henne, får veta att hon har minst lika fullspäckat schema som jag och hinner precis fara förbi och lämna tillbaka dem. Springer upp, roffar åt mig en vattenflaska och ett par träningstights, springer ner, plockas upp av Nenne och hennes pappa, åker ner till stan i rusningstrafik. Klämmer in oss bredvid Joel i baksätet på taxin, åker upp till södra berget, där vi får dörrarna öppnade av två herrar i frack! Alla är uppklädda från topp till tå, och vi kommer i våra vanliga skolkläder.
Sedan eskorterades vi till diverse olika personer som skulle fungera som "mentorer" till oss, men ingen av dem hade någon koll alls på att vi skulle vara där. Ännu mindre på vad vi skulle göra där, som inte heller vi visste. Vi hade bara fått veta att de ville ha några medieelever med filmkameror.
Hur som helst träffade vi en ytterst trevlig kille från ett företag som heter Slice, som (här kommer den dryga biten) var anlitade för att videodokumentera hela spektaklet.
Vi försökte få tag på någon som kunde ge oss lite information om vad vi skulle göra, och vår "arbetsgivare" sa att "Ja, men jag kommer ner till er runt 18 och går igenom med er!" Slice-killen höjde på ögonbrynen och sa att allt skulle börja 18:20. Shit. Dålig planering. Love it! Menmen, han hjälpte oss dra ljudkablar och gav oss ett körschema, och placerade oss bredvid deras översiktsbilds-kamera och vi började rigga upp.
18:18 dyker vår "arbetsgivare" upp. "Hejsan! Jag vill att ni filmar alla nomineringar och prisutdelningar! Glöm inte att gå och äta också, säg bara mitt namn nere i restaurangen, så finns det lite olika mackor som ni får ta."
Hm okej visst. Smått skumt, men vi kör på. Ända tills det kommer en kille och berättar att vi inte får stå där vi står, för vi blockerar nödutgången. Så, då säger vår "arbetsgivare" att vi får väl gå och ställa oss på andra sidan av rummet? Jaha, men då får vi inte med något ljud. Nä, men, gör så här, ställ er där, spela in utan ljud, och så kan ni väl lägga på lite kul musik efteråt?
Hm, okej. Vi går väl och ställer oss på andra sidan rummet och filmar nomineringarna och pristagarna och deras tacktal. Utan ljud.
När vi har filmat ett tag går jag och Joel iväg för att hämta den utlovade maten. Som visar sig vara varsin tekaka med skinka och ost. Och en loka.
Runt 20-tiden plockar mamma upp mig, vi gasar iväg till Statoil och köper en varmkorv och en banan som jag slänger i mig, sedan in på dansskolan, byta om, vad gör vi - nu kör vi, och sen hem hit. Har precis sett slutet på TV4:s valdebatt. Partiledarna fick i uppgift att säga någonting snällt om sina motståndare. Det var jättegulligt.
PHHHUUUUUFFF.
Hm ja, det har ju hänt både ett och annat. Stressade som ett djur. Just nu är jag förvirrad och trött. Måste sova. Ska upp imorgon och tvätta håret och sedan ha första lektionen borta på GA. Shit pommes!
Antagligen årets längsta blogginlägg
Sundsvalls Gymnasium, ni förvirrar mig.
Så, om man ska summera mina tre gymnasieår hittils, så;
- "Hm, Det här med UF verkar som en intressant grej..." Åker ner på SM-mässan... "Gud vad kul! Det här ska jag nog också göra bara jag får en idé!"
- "Hm, jag undrar om jag ska läsa UF... Måste hitta på en idé i så fall..." Alla lärare: "DET ÄR KLART ATT DU SKA LÄSA UF!"
- Jobbar med Sommarlovsentreprenörerna, blir extremt pepp och skaffar mig en idé. Börjar sedan skolan. Alla lärare: "DET ÄR KLART ATT DU INTE SKA LÄSA UF! Chop Chop iväg till historian nu, och se nu till att hitta på en bra idé till projektarbetet." Två veckor senare... "Kom Lollo! Nu har du UF!"
Man kan lugnt säga att igår var jag smått förvirrad. Min idé till projektarbetet, att göra musikvideor till lokala band, fungerar inte riktigt som UF. UF är till för att tjäna pengar, och har lokala osignade band några pengar? Inte så pass mycket att de skulle ha råd med att köpa en musikvideo från mig. Och om jag skulle sänka priset skulle jag inte tjäna någonting. Å andra sidan börjar jag tro att det inte hade fungerat som projektarbete heller. Åke tog ner mig på jorden med fakta som "Du har ingen att bolla idéer med, du måste själv dra med dig kamera, lampor och stativ, och du har inget körkort, osv...".
Så, då funderar jag lite på min andra idé. Min originalidé till ett Företag. Där jag även kan samarbeta med Elin och Nennes företag, vilket vore awesome! (Åh gud, nu låter det som att jag inte kan göra någonting utan Nenne. Det kanske är så. Om jag var den enda överlevande från en flygplanskrasch mitt ute i regnskogen skulle jag vara körd. Å andra sidan, det skulle jag vara även om Nenne var med mig. Fast vi skulle nog komma på ett sätt att ha skitroligt ändå... Och sedan dö.) Det finns dock en och annan hake med den idén, men förhoppningsvis går det att lösa.
Dock är jag lite besviken på att det här med musikvideorna inte blir av. För det är det ultimata drömyrket för mig! Jag satt och kollade på MTVVMA-galan igår, och insåg att Fan, om det är något jag ska åstadkomma i mitt liv så ska det minsann vara att bli nominerad till en såndär moonman!
Jag älskar musikvideor. Det har jag gjort sedan jag var liten. Det går nog hand i hand med min kärlek till dansen. Att ge musiken och sången, ljudet, ett utseende som passar perfekt. Det är i alla fall någonting jag verkligen har saknat i Rörlig bild-kursen och jag förbannar upphovsrättslagen att man inte kan använda låtar till att göra egna videor bara sådär, för varje gång jag lyssnar på musik som jag gillar så blir jag sjukt inspirerad och mina tankar fylls av bildvinklar, ljussättning, koreografi, specialeffekter och klippteknik. Ja, jag är en arbetsskadad nörd som kommer sakna medieprogrammet alldeles för mycket, live with it!
Därför tänkte jag att ha det som projektarbete vore en perfekt idé. En jättebra sak att ha på sitt CV. Börja lokalt, få in fötter i branschen, klättra i karriärstegen och till sist få visualisera mina framtida favoritlåtar. Samtidigt vore ett musikvideoföretag ÄNNU bättre att bära med sig. En egen firma, där jag är chef och jobbar med att göra precis det jag vill. Jag har faktiskt ett jättebra namn på lager också, men jag sparar det till framiden. För det kommer inte bli av nu. Tyvärr.
Min sambo är tillbaka!
Hon tänker för övrigt tenta av Engelska A, men jag blev lite tveksam till det beslutet när hon för ungefär en halvtimme sen sa "and then you took fram the ice cream...".
Just nu slukar vi chips och ser på Hitta Nemo! (Eller som vi kallar det, Hit an Emo!)
Bilden är från Grekland 2009. LÖVLY
Jag är så jeffla duktig
Så idag, när jag kom hem från skolan, slog jag igång radion (Lilla al Fadji, en favvo när det gäller att städa!) och slet ut ALLT på hallgolvet. Sedan hängde jag upp allt i extremt organiserad ordning, så nu hänger först alla linnen tillsammans, sedan t-shirts, sedan långärmat, skjortor, stickat, koftor, klänningar, finklänningar. Och ingenting på golvet. Jag är så jeffla duktig!
